0 Läs mer >>
 
Det är inte färdigt men så här ser det ut nu. Vi har inte köpt något nytt utan bara använt oss av det vi har hemma. Vi fick prova oss fram lite innan vi hittade den optimala lösningen där allt skulle få plats. Sängen är ju ganska stor och otymplig men den rymmer faktiskt tre personer och kan fungera som förvaring av kuddar och överkast.
 
Det som var viktig var att det skulle finnas mycket golvyta till legolek och så ville vi att han skulle ha ett skrivbord och en bokhylla.
Som sagt har vi inte köpt något nytt utan tagit det vi haft och då blev det den här färgskalan. Grått, vitt, svart och orange. Pappelinamattan är lite för stor och är därför bara en gästspelare tills vi hittat en som passar. Ilon verkar nöjd trots att det inte blev ett djungelrum som han hade som önskemål.

Ilons rum

0 Läs mer >>
Nästa rum på tur att få nya lister är Ilons rum. Som vi har lånat som sovrum i några månader. 
 
 

Next

3 Läs mer >>
Och det tar sin tid. Sannerligen. Men nu har vi flyttat tillbaka in i vårt sovrum efter att ha bott i Ilons rum i flera månader medans vi lagt golv i alla fyra sovrummen uppe och hallen. Så  nu har vi nytt golv, nya tapeter, ny gardinskena och en jättefin ärvd byrå. I övrigt är det samma säng och omaka lampor. Det fattas lite saker som ska till. Det svarta sängbordet ska bytas mot något annat till exempel. Men nu känns det i alla fall som ett riktigt sovrum. Kanske det finaste jag har haft.
 
 
När man öppnar byrån doftar det av tvål eller något som man hade för att linne skulle lukta gott. Kan inte låta bli att sticka ner näsan där, då och då.
 
Och så här mysigt var det innan.
 
Det talar för sig själv. God kväll!
 

Det tar sig.

0 Läs mer >>
När jag kom hem från jobbet på fredagen såg gatan ut så här.

 

I övrigt har helgen gått till hemmafix. Igår köpte vi golv. Som nu ligger och ska torka i en vecka innan vi kan lägga det.

 

Idag har jag varit hemma och grejat i trädgården och under största delen av tiden har jag bara haft Ville som sällskap. Loella har varit hos en kompis och Ilon har lekt med grannen och Silas fick följa med farmor och farfar till stugan. Det var ju faktiskt hans tur nu. Det hade han inte glömt sedan han grät i min famn förra helgen när Ilon och Ville åkte med farmor och farfar till stugan. Desto gladare var han idag. Så det var jag och Ville idag. Pappan har åkt på ett tredagars-kundbesök.

 

Jag kan inte så mycket om trädgård och har inte riktigt koll på vad man ska göra och i så fall när det passar att göra det. Jag trodde till exempel att löven skulle förmultna, men när jag förra helgen såg att grannen krattade bort löv från planteringar och gräsmattan, så bestämde jag mig för att också göra det. Så igår krattade vi löv och bar undan grenar som jag hade klippt bort. Men jag fastnar alltid någonstans och glor och vet inte om jag skal klippa bort eller om det är något som man inte ska klippa bort. Och vad jag tycker är fint eller fult vet jag ännu inte riktigt heller.

 Ville filosoferar inne i trädet.

 

Inte varje dag och inte varje vecka, men med jämna mellanrum frågar han samma fråga - När ska vi åka hem till Solvändegatan? Det är nu fem månader sen vi flyttade och de två som jag inte trodde skulle minnas något från Solvändegatan är just de som frågar om det mest. När frågan kommer upp så pratar vi om att det här nu är vårt hus och hem och att det bor någon annan där vi bodde förut. Och så går det några veckor och så frågar han igen. Idag var en sån dag.

 

Strax efter att Ville ställt frågan om Solvändegatan kom Solvändegatan till oss, eller nästan i alla fall. Lite som i de här programmen där det kommer en ”nanny” åkandes och ska visa hur barnen ska tas så kom hon - min vän, tidigare granne, tillika trädgårdsexperten åkandes i sin lilla bil precis när jag stod där och kliade mig i huvudet. Så vi tog ett varv och hon kunde peka – klipp där, klipp där. Där växer syrén, där växer björnbär, där rosor, magnolia osv.

 

Och så fick jag en hjälpande hand till att göra en liten ommöblering och lyfta jord och flytta några smultronplantor till en pallkrage.

 

Vi är i ett litet mellanläge här i vår trädgård. Samtidigt som vi skulle vilja fixa fint så vet att vi inom en snar framtid ska dränera om hela huset vilket gör att det inte är någon idé anstränga sig allt för mycket utan vi får göra lite halvfint. Så nu har det blivit lite ”man tager vad man haver”. Jag gillar ju det i och för sig. Det blir mer sport när man är begränsad. Framför det stora fönsterpartiet var en rabatt dit vi igår lagt plattor som låg i en stor hög runt knuten.

 Det blev en provisorisk altan.

Här ska något planteras utöver smultronen.

Och så hann vi avhandla lite av det vi låg back på. Och Ville fick sig lite bus i soffan.
 
Jag passade på att plocka bort en massa krafs från dessa två skänkar som vi köpte när vi precis flyttat in i vår fina lägenhet på Östermalmsgatan för tio år sedan. Det syns att både barn och inbrottstjuvar har härjat i skåpen, då det är avskavt både här och där. Under ligger en stor Pappelinamatta, som jag inte vet om jag vill ha kvar eller om vi ska göra oss av med den.
 
 
Nu borde jag gå och lägga mig.
 

Helgen hos oss

0 Läs mer >>
 Som rubriken lyder har jag fixat lite i hallen. Vi satte upp klockan och spegeln som vi köpt och guldkrokarna som vi hittat någonstans.
 
Postfackshyllan är platsen för diverse grejer som mellanlandar i hallen. Synd bara att hyllorna är så låga att det enbart ryms barnskor. 

Hallfix

0 Läs mer >>
Jag hade en tanke när jag började inreda vårt ganska stora vardagsrum med matsalsdel. Och ofta har jag en tanke eller flera, men i slutänden går det ändå alltid åt samma håll. Det börjar oftast med att jag tänker att NU ska jag försöka begränsa antalet färger och kanske köra en mer sober och sofistikerad färgskala. Och så gör jag det. En kort stund. Sen går jag och glor och tycker att det ser ju för trist ut, att det fattas något. Och så lägger jag till en färg, och en till, och en till. Och vips så hade vi hela regnbågens färger där igen. Och då känner jag mig tillfreds igen. Så jag vet inte. Jag kanske måste ha färg för att vara glad.
 
Jag hade ju också ledsnat på våra orangea fåtöljer som vi haft i många år, eller i alla fall kombinationen med en svartvit kudde. Men så hade jag ju en ljusblå kudde och då kändes de lite roligare.
Några av de 19 kuddarna som jag beställde. Har nästan placerat ut alla utom fyra zebrakuddar i två färger.
TV-hörnan med den fina skalbaggekudden, och de andra också förstås. Men jag tror nästan att jag har ledsnat på de svarvita redan.

Glada färger

1 Läs mer >>
Igår hade vi en heldags städ- och fixardag. Vi hade hamnat efter på alla fronter så det var ett måste. Dels hade vi möbler som stod mitt i vardagsrummet och dels var det bara jäkligt stökigt och återbrukshögen hade vuxit sig allt för stor. Försökte involvera alla barnen så att de skulle kunna dra sitt strå till stacken. Men det var inte helt enkelt till en början. Men vi upptäckte iallafall att en av dem hade förmågan att städa. Så det ska jag vårda och uppmuntra.
 
Och så var det postfackshyllan som är tung som ett as och som vi har flyttat runt ett flertal gånger. Och varje gång jublar jag "här passar den perfekt!". Precis så känner jag även denna gång. Här passar den perfekt. 
 
 Nere i hallen.
 
Och här vid matbordet där hyllan stod tidigare står nu en 50-tals sideboard.
Jag måste bara hitta något fint att ställa på den och hänga på väggen ovan.
 
 
 

Här passar den perfek...

2 Läs mer >>
Snart är det fullt. Huset alltså. Och det har bara gått tre månader. Vi flyttade från ett radhus som i och för sig var ganska stort för att vara ett radhus med sina 8 rum. Men det här huset är trots allt större ändå. Och nu har vi nästan fyllt upp det med möbler. Igår kom ett lass ärvda 50-tals möbler som vi ännu inte har placerat ut. Det lutar åt att det svintunga postfacksskåpet, som nu står på sin fjärde plats, får flytta på sig igen. Och denna gången ska det kånkas ner för trappen. 
 Och var vi ska placera den här pärlan, har vi inte bestämt. Loella har använt det som läxbord där det står mitt i allt.

Snart är det fullt

7 Läs mer >>
 
 Ja, hur sammanfattar man den här veckan då? Extremt stressigt på jobbet på gränsen till ohållbart, extremt dålig sömn och precis när jag kände att jag kanske har tagit mig upp för berget och att det kanske, kanske, kanske går ändå och den klumpen som varit i magen i flera veckor kändes lite mindre och det såg lite ljust ut. Precis då. Det är torsdag eftermiddag och jag får ett samtal; Inbrott!? I vårt hus, som vi knappt har hunnit känna är vårt, ännu. Och tjuvarna var kvar i huset. Orka! Jag orkar då inte. Då kastar man sig på cykeln och åker raka vägen hem. Eller så gör man en inköpsorder som tar 20 min. Och sen åker man hem. Det gäller att prioritera.

Utanför huset camperade flera polisbilar och spårhundarna hade redan gjort ett bra jobb. En gömma med några av våra saker hade hittats. Det tog dock flera timmar innan polisens tekniker kom till platsen och ytterligare någon timme innan hen hade finkammat huset på spår. Och vi fick ju inte komma in innan de var färdiga. Så jag
vankade av och an utanför huset och konverserade poliserna och tittade in genom fönstrena. Ingen upplyftande syn direkt; alla lampor tända, alla skåpsdörrar öppna, i alla rum, grejer som ligger på golvet eller hänger ut genom skåpen.  Och att på flera timmar inte veta vad som faktiskt saknas och vad som finns kvar, var lite småfrustrerande.  Ju längre tiden gick och ju mer jag tittade, desto mer främmande kändes huset.
 

När jag först fick komma in i huset var jag så himla frusen efter flera timmar ute i dåliga kläder men sen tror jag att jag fick någon annan reaktion också för jag skakade helt okontrollerat i 5-10 minuter. Och det var som att komma in i någon annans hus. Glasskärvor och smutsiga fotspår överallt. Jag valde att behålla skorna på. Lukten i vår sovrumsavdelning där de härjat mest, kändes sunkig och främmande. Och vilken röra! Allt låg på golvet. Och runt huset fanns spår och väskor med diverse som tjuvarna hade packat ihop men inte fått med sig. Det är lite intressant hur man reagerar. Vi skrattade rått när vi såg att de packat ner ett gäng skitfula håliga jeans och ännu mer när vi såg att den gamla glöggen från 2004 saknades. Förstås saknades en massa annat också.

Vi försökte röja upp så gott det gick för vi ville inte att barnen skulle behöva se allt.  Vi pratade mycket om vad vi
skulle säga till barnen och att de förmodligen inte skulle våga sova i sina egna rum. Vi hämtade barnen långt efter läggdags och fikade lite och pratade om tjuvar och poliser. Alla var så trötta och somnade fint i sina egna sängar. Under natten var jag tvunget att tassa ut i vardagsrummet för att hämta något.I vanliga fall hade jag klivit upp utan att fundera och gått och hämtat det jag skulle men nu hade jag någon form av olustkänsla och var noga med att ta på mig morgonrocken, vilket jag aldrig brukar göra.
 
Fredagen passerade fullspäckad med jobb och byte av glas i altandörr.  Och på kvällen fylldes huset på av barn – egna och lånade för övernattning. Och allt kändes nästan som vanligt igen, speciellt när en av de egna smällde in i öppna spisen så glasögonen flög allvärldens väg och med en rejäl blåtira som minne. Och
alla barn somnade i sina egna sängar.
 
Efter närkontakt med spisen.
 
Tulpaner från snälla kollegor.
Min dotter sammanfattade det så bra idag när vi åt lunch på Erikslund dit vi åkt för att räta till glasögonen.

”Jag trodde att det skulle vara mycket jobbigare att få inbrott i sitt hus, men det känns faktiskt inte så jobbigt.”

 Visst har det inneburit en massa extrajobb och bökigheter, nycklar som fattas och låsbyten och vi går fotfarande runt och antecknar saker som fattas.

Vi hann ju med en fest i helgen också.

En av helgens höjdpunkter var förstås 40-års festen för mannen som jag inte ens lyckades fånga på bild.
 En av gästerna och värdinnan.

Toppar och dalar

0 Läs mer >>
Mellan den 20e och 30e varje månad kommer jag inte att blogga pga att vår surf tar slut då. Helt sjukt värdelöst att inte ha surf. Men orkar inte lägga mer energi på det just nu.
 
Vårt fulhörn har i alla fall fått två soffor.
Vi köpte två soffor för någon eller några veckor sedan och de hamnade inte där vi först hade tänkt. Tanken var att en av dem skulle stå framför fönstret vid öppna spisen och den andra i vårt nya TV-hörn. Men nu står båda i TV-hörnet. I utrymmet vid öppna spisen har vi tre omaka fåtöljer och klippansoffan med korvigt överdrag.
 
Jag är ju inte näthandlare direkt, men för en månad sedan beställde jag kuddar. 19 stycken. Och nu har de kommit och fyra av dem har fått en plats.
 
Och så det här med foton. Jag älskar att fota och tycker det är fantastiskt att titta på fina bilder. MEN mina bilder  är tagna med mobilkameran och ofta på kvällen så mörkt och dålig kvalitet är lite av mitt signum.
 
 Här har fulhörnet fått en julgran och någon som sover vid den.
 
 Så här såg fulhörnet ut när det var ett skaparhörn. Men problemet var att ingen vill skapa i husets mörkaste hörn, så det blev bara avlastning för diverse skräp.
 

Soffor, kuddar och fu...

2 Läs mer >>
Idag slog vi till och köpte två nya soffor. Vi har bara funderat i 14 år. En hade vi tänkt ha i nischen vid öppna spisen och den andra i vårt nya TV-hörn, men inget är hugget i sten så vi får se var de hamnar. 
 

Äntligen soffor!

2 Läs mer >>
Så när det inte blev någon ny soffa var jag tvungen att möblera om lite med den pyttelilla klippansoffan. Så här blev det.
"Före-bilden" är nedan.
Så här såg det ut innan jag flyttade soffan.

Flyttat runt lite

0 Läs mer >>
Det här med att köpa soffa verkar inte riktigt vara så lätt för oss. Jag kan ibland må lite dåligt över konsumtionshysterin som råder och då vill jag inte köpa något alls. Andra gånger faller jag ner i fördärvet och shoppar loss, men då är det mest kläder, tyger och kuddar. Men därmot möbler är vi sparsamma med att köpa. Vi har försökt oss på att köpa en soffa flera gånger årligen de senaste 13 åren, men liksom inte kommit till skott. I dagsläget har vi två soffor i huset, båda är ärvda och vi har haft den ena i 14 år och den andra minst 12 år. Och de har båda bott hos tidigare ägare minst lika länge. Så nu är det dags. På riktigt.
 
Så i lördags åkte vi till Ikea för att titta på soffor. Och vi hittade den vi skulle ha men behövde då låna ett släp på varuhuset. Självklart vara alla utlånade så D åkte hem för att hämta vårt släp. Vi plockade ihop alla delar, letade efter extraben etc. Inte supersmidigt då vi har var sin springsugen unge med oss. Vi närmar oss kassorna  men ska bara smita in i fyndhörna. Där står en annan soffa som vi tittat på ett längre tag nedsatt från 15000 till 9500! Efter det vet jag knappt vad som hände. Vi kom i alla fall inte hem med någon soffa.
 
Idagsläget har vi två soffor hemma, båda är ärvda och vi har haft dem i 12 resp 14 år.
 

Ny soffa?

3 Läs mer >>
 
Det här med golv. Det råa trägolvet ska bli Villes rum och här är vi inte överens om vilket golv vi ska ha. Helst skulle vi lägga heltäckningsmatta men tycker att det känns lite risky när barnen är så små. Jag tycker att vi bara ska måla det råa trägolvet helt vitt och sen köpa en stor mjuk matta och lägga på. Min motpart tycker något annat. Så klart. Vi återkommer när vi bestämt.

Oenighet kring golv 1...

1 Läs mer >>
Vi tycker inte alltid lika, Daniel och jag. Han insisterade på att vi skulle slipa golvet i det stora vardagsrummet innan vi flyttade in. Jag tyckte att golvet såg ok ut som det var. Men han insisterade. Och det blev som Daniel ville och det blev ju jättefint. Så klart. Nu fattas bara en sista slipning och slutlacket innan det är färdigt.  
 

Oenighet kring golv 1...