Variationen på Liljev...
Efter lunch åkte jag till Stockholm för att vara med på vernissage av Liljevalchs vårsalong.
Det var extra roligt eftersom ett av min mors verk fanns bland alla alster. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av själva vårsalongen, men iallafall inte den bredden av konst. Allt från oljemålningar, akvareller till klänningen gjord av plastmuggar, filmsnuttar, fåglar av läskburkar och oändligt mycket mer. Jag blev väldigt inspirerad.
Liljevalchs vårsalong
Jag får ofta frågan ” hur hinner du med allt, du som har fyra barn. Jag tycker jag har fullt upp med ett/två barn?” Svaret på den frågan är ganska simpel; jag hinner inte med allt. Långt ifrån allt. Vad det nu är som menas med ”allt” kan man i och för sig fundera på. Men jag har med åren blivit bättre på att prioritera och välja bort, till viss mån. Och vissa saker väljs bort automatiskt. Att till exempel ha ett hem som är tipp topp och nystädat jämt. Det kanske jag skulle vilja ha, eller inte, men det är näst intill omöjligt kan jag bara konstatera. Liksom att hänga med och kolla på tv. Och ännu värre är det med film. 2014 har jag dock gått ut hårt och faktiskt sett delar av två program av Sveriges mästerkock, och det är bara för att vi känner en som är med där, och en halv guldbaggegala, också för att se någon vi kände. Hur som helst, så var det så har jag inte sett en enda av filmerna som var nominerade. Likadant var det förra året, men då såg jag inte ens galan. Då känner man sig lite off. Inte för att jag någonsin har varit någon biohängare eller tv-zappare, men vissa filmer skulle jag verkligen vilja se.
Det var de oviktiga sakerna egentligen. Listan skulle kunna göras hur lång som helts på saker jag inte hinner göra. Sen finns det saker som jag försöker prioritera men som det ändå blir för lite av;
Jag skulle vilja…
- Läsa högt för alla barnen varje kväll
- träna ett par gånger i veckan.
- Resa mer.
- Hälsa på släkt och vänner som inte bor i närheten.
- träffa kompisar mycket oftare och hinna prata om riktiga och viktiga saker.
- Bjuda hem familj och vänner oftare.
Så nej jag hinner inte med allt, men det är inte heller min strävan. Har man ett barn anser man ofta att all tid går till barnet. När man har två barn anser man att all tid går till barnen. Och så vidare.
Tid till allt
Idag slog vi till och köpte två nya soffor. Vi har bara funderat i 14 år. En hade vi tänkt ha i nischen vid öppna spisen och den andra i vårt nya TV-hörn, men inget är hugget i sten så vi får se var de hamnar.
Äntligen soffor!
Så när det inte blev någon ny soffa var jag tvungen att möblera om lite med den pyttelilla klippansoffan. Så här blev det.
"Före-bilden" är nedan.
Så här såg det ut innan jag flyttade soffan.
Flyttat runt lite
Det här med att köpa soffa verkar inte riktigt vara så lätt för oss. Jag kan ibland må lite dåligt över konsumtionshysterin som råder och då vill jag inte köpa något alls. Andra gånger faller jag ner i fördärvet och shoppar loss, men då är det mest kläder, tyger och kuddar. Men därmot möbler är vi sparsamma med att köpa. Vi har försökt oss på att köpa en soffa flera gånger årligen de senaste 13 åren, men liksom inte kommit till skott. I dagsläget har vi två soffor i huset, båda är ärvda och vi har haft den ena i 14 år och den andra minst 12 år. Och de har båda bott hos tidigare ägare minst lika länge. Så nu är det dags. På riktigt.
Så i lördags åkte vi till Ikea för att titta på soffor. Och vi hittade den vi skulle ha men behövde då låna ett släp på varuhuset. Självklart vara alla utlånade så D åkte hem för att hämta vårt släp. Vi plockade ihop alla delar, letade efter extraben etc. Inte supersmidigt då vi har var sin springsugen unge med oss. Vi närmar oss kassorna men ska bara smita in i fyndhörna. Där står en annan soffa som vi tittat på ett längre tag nedsatt från 15000 till 9500! Efter det vet jag knappt vad som hände. Vi kom i alla fall inte hem med någon soffa.
Idagsläget har vi två soffor hemma, båda är ärvda och vi har haft dem i 12 resp 14 år.
Ny soffa?
Jag glömde visst bort att jag hade en blogg. Och egentligen vet jag inte vad jag ska med bloggen till, ännu. Hur som helst, helgen som gick började med en fest på jobbet på fredagen. Egentligen var jag supertrött och kände mig asocial och tråkig, men jag skärpte till mig. Och som alltid var det mycket kul och discodans förstås. Hade tänkt gå hem vid åtta men det blev halv ett. Då var det kallt, rått och mörkt. När jag vaknade lördag morgon var det vitt av snö. Otippat. Skulle hämta min pappa från stationen kl 08.15. Jag som sagt att vi inte hade snö. Där stod han med en tunn jacka och väskorna fulla med rökt kött. Så han fick börja med att sätta på sig en ylletröja innan vi kunde gå vidare.
oj då!
Jag och Daniel i festkläder. Håll tillgodo, inte varje dag det händer.
Mingel innan middagen på fredagkvällen.
Folk på slott
När vi kom fram på fredagskvällen var brasan tänd och vi möttes av ett svenskt tapasbord. Små delikatesser i fina små skålar. Fantastiskt gott.
Var man än vände blicken fanns en fantastisk takkrona eller något annat fint att titta på.
Så mycket fina detaljer.
Mera slott
Hela helgen spenderade vi på ett slott. Ett slott perfekt för ändamålet nämligen ett bröllop. Slottet var väldigt gediget med bra materialval och många fina detaljer. Varje rum var unikt.
Vårt rum gick i turkost och mörkbrunt och hade så klart fin stuckatur i taket och en liten takkrona.