lustigkulla.blogg.se

Äntligen var det dags för fyraåringarnas kompiskalas. De bjöd tre tjejer och tre killar från sin dagisgrupp. Och det var precis lagom, för oss vuxna. I vår familj så kommer födelsedagarna nästan som en överraskning, varje år. Eller, vi vet ju när de fyller år och kan prata lite om det månaden innan, men sen blir det ändå alltid bråttom och inte speciellt genomtänkt. Inbjudan skickades ut per mail 4-5 dagar innan kalaset och visst handlade vi bakingredienserna dagen innan, men vad själva kalaset ska innehålla och bakandet och fixandet görs alltid precis innan gästerna kommer. Så idag har vi varit inne HELA dagen och städat och bakat. Jag såg genom fönstret att solen sken, men den fick allt göra det, bäst den ville för vi hade inte tid att titta på den. Killarna, alla tre,  som faktiskt har blivit superduktiga på att städa i sina rum, städade så att jag kunde komma åt och dammsuga och försöka fixa lite trevligt fast vi inte alls är färdiga med rummen. Storasyster fixade lekarna och pappan bakade.

 

Lite småstrul blir det alltid med lite av varje, bland annat storasyskon som gärna vill vara i centrum osv, så lekledaren uteblev och en annan surade på sitt rum. Så vi fick improvisera lite lekar. Tur att vårt hus är idealiskt för kurragömma, som jag älskar, så det hann vi med flera omgångar. Och jag tog mig en Power nap under det runda köksbordet med benen slingrade runt det enda bordsbenet. Perfekt. Men till slut var jag tvungen att ge mig tillkänna.

 

Och så fick vi en extrahand av en kompispappa som hjälpte till att servera saft och fylla på med strössel till kalasarna. Hans närvaro bidrog nog också till den trevliga stämningen. Så vi kan nog säga att det blev ett bra kalas, kanske ett av de bättre, trots bristfällig planering.

 

Och så fick jag skratta lite på kvällen. Medan fyraåringarna tog sitt kvällsbad passade de stora på att sno alla ballonger och vi skrattade tills det rosslade i lungorna. Oj, oj!