Julen
Det är intressant det här med julen. Att allt ska vara på ett visst sätt. Det ska firas på samma ställe det alltid firas på och det ska ätas precis samma saker som det alltid har ätits. Det är få dagar som har så många måsten och att saker ska vara på ett visst sätt. Runtomkring hör man hur folk slår knut på sig själva för att hålla traditionen.
Jag har inget emot traditioner. Det är inte det. Det är bara intressant. Om man gör precis samma varje år så blir det inget som sticker ut och minnena flyter ihop. De jular som jag minns bäst är de som har avvikit från resten. Jag minns tydligt den annorlunda julen 1993 i Chicago hos min värdfamilj Peppers där man öppnar klapparna på juldagsmorgonen. Där alla tassade omkring i morgonrock hela juldagen, vi åt french toast med sirap och jultomten kom ner genom skorstenen under natten.
Bilder från mitt fotoalbum.
Eller julen 1997 när jag jobbade på Gran Canaria, där julstämningen inte riktigt infann sig, trots leverans av pepparkakor, varm sangria istället för glögg och att vi hade tomteluvan på vid poolen. Inte urmysigt, men jag minns det som väldigt roligt.
Julmat utanför vår lägenhet på Nilo.
Men även jag har en "riktig" jul. Den är hos min farmor, fastrar och kusiner i Suijavaara. I det lilla röda huset inbäddat i massor av snö. Renstek, farmors julskinka som påminner mer om "pulled pork" än de bleka varianter som serveras på annat håll, julklappar så klart och flera galna tomtar och att kvällen ofta avslutades med att alla kröp upp i någons säng, tittade på julklappar, småpratade och åt godis.
Suijahuset med pyttelite snö då bilden är från november 2012.
Det är över tio år sedan det var en "riktig" jul. Och jag saknar att bo nära min farmor, året runt, men mycket just kring jul.
Och så blir det så konstigt att tänka på vad mina barn kommer att uppleva som en "riktig" jul. I går firade vi jul i vårt nya hus med barnens farmor, farfar, fastrar och kusiner. Same, same but worlds apart.
Uppdukat för grötlunch.