lustigkulla.blogg.se

Julen i sig har aldrig varit en jättegrej i min familj och vi har inte några fasta traditioner kring själva julfirandet. Men när det kommer till tillverkandet av praliner och julgodis kan man säga att vi har en tradition. Vi börjar prata om det direkt efter jul - vilka praliner vi ska tillverka nästa jul, att vi kanske ska göra påskpraliner också då det är så långt till jul. Vi är överens om en sak varje år och det är att vi "nästa år ska göra färre sorter men fler av varje sort", vi vet ju liksom vilka som är favoriterna och vi är så många att vi behöver många av varje sort för att kunna ta med sig till våra respektive julfiranden. Och när julen närmar sig börja vi samla ihop oss och bestämma datum för pralintillverkningen och vilka sorter vi ska göra. Och varje år slutar det med att vi gör minst 48 sorter och massor av varje sort. Dvs ett hästjobb som varar långt in på natten. Problemet är att vi alla har våra egna favoriter som självklart ska göras samt en och annan "nykomling" som man blir så sugen att testa utfallet av. För mig har mozartkulorna, tryffeln med sprit i och kransekage varit heliga och KM gör alltid många avancerade tryfflar, med enligt mig för många ingredienser, som i slutänden smakar gudomligt.

 

Idag var dagen då vi skulle åka till KM, baka från morgon till kväll, provsmaka oss mätta och i slutänden nöjda beskåda våra mästerverk och skratta åt de mindre lyckade.

 

Men det blev ändrade planer då vi var så himla förkylda. Upp som en sol och ner som en pannkaka. Vi stannade hemma. Jag fick rapporter över telefonen om mozartkulor med egengjord både mandelmassa och nougat, tryfflar och kolor i olika smaker, knäck och ischoklad och lussekatter.

 Jahapp. Här hemma gick vi ut och åkte pulka på förmiddagen och bakade på eftermiddagen - pepparkakor och kransekage.

 

Så då kan man säga att jag i år åtminstone har anammat det här med färre sorter. Än så länge.