Tid till allt
Jag får ofta frågan ” hur hinner du med allt, du som har fyra barn. Jag tycker jag har fullt upp med ett/två barn?” Svaret på den frågan är ganska simpel; jag hinner inte med allt. Långt ifrån allt. Vad det nu är som menas med ”allt” kan man i och för sig fundera på. Men jag har med åren blivit bättre på att prioritera och välja bort, till viss mån. Och vissa saker väljs bort automatiskt. Att till exempel ha ett hem som är tipp topp och nystädat jämt. Det kanske jag skulle vilja ha, eller inte, men det är näst intill omöjligt kan jag bara konstatera. Liksom att hänga med och kolla på tv. Och ännu värre är det med film. 2014 har jag dock gått ut hårt och faktiskt sett delar av två program av Sveriges mästerkock, och det är bara för att vi känner en som är med där, och en halv guldbaggegala, också för att se någon vi kände. Hur som helst, så var det så har jag inte sett en enda av filmerna som var nominerade. Likadant var det förra året, men då såg jag inte ens galan. Då känner man sig lite off. Inte för att jag någonsin har varit någon biohängare eller tv-zappare, men vissa filmer skulle jag verkligen vilja se.
Det var de oviktiga sakerna egentligen. Listan skulle kunna göras hur lång som helts på saker jag inte hinner göra. Sen finns det saker som jag försöker prioritera men som det ändå blir för lite av;
Jag skulle vilja…
- Läsa högt för alla barnen varje kväll
- träna ett par gånger i veckan.
- Resa mer.
- Hälsa på släkt och vänner som inte bor i närheten.
- träffa kompisar mycket oftare och hinna prata om riktiga och viktiga saker.
- Bjuda hem familj och vänner oftare.
Så nej jag hinner inte med allt, men det är inte heller min strävan. Har man ett barn anser man ofta att all tid går till barnet. När man har två barn anser man att all tid går till barnen. Och så vidare.
Kommentarer:
Vet ju hur d är att vara fyrabarnsmor;)
en mamma vill nog alltid hinna ge mer tid till barnen , det roliga när barnen blivit vuxna är när dem minns speciella stunder, guldkanter som egentligen inte var så märkvärdiga.
<3
Jag tycker det verkar o ser ut som du hinner med det som behövs. Ni har ett underbart hem som jag skulle vilja ha o ni har en underbar familj. Jag hoppas vi kan ses snart. Det var ju 16 år sen nu... tidrn går. Kram Camilla
skriven
du hinner ju med att blogga iaf :)