Vi skulle åka lördag morgon klockan nio. Men när min chaufför kom var jag inte riktigt färdig. Jag irrade omkring i huset och letade raggsockor, fleecejacka och pannlampor. Viktiga saker för en torparhelg. Och när jag låst kom jag på att jag glömt vantar så jag fick springa in igen och hämta. Så när vi rullade från mitt hus var klockan snarare halv tio och jag bannar mig själv för att jag inte packade dagen innan som jag annars brukar. Telefonen ringer och den andra bilen på väg till samma destination frågar hur lång vi kommit och jag svara lite lågt att vi precis har åkt och att jag vet att vi är sena och att vi strax är på E18. När vi sen rullar ut på E18 en halv minut senare hamnar vi, helt osannolikt, precis bakom bilen som det var tänkt att vi ska följa hela vägen till torpet i skogen. De var tydligen också en halvtimme sena. Ibland undrar man vem som är med och styr saker och ting.
Sen följer ett högst behagligt dygn med mycket prat och skratt. Vi hämtar vatten i brunnen, promenerar i den trollska skogen, några plockar svamp, andra kollar in hur många olika färger och former det finns på mossa och funderar på vad det är för djur som lämnar små nät överallt. Vi lägger oss på den skumgummimjuka mossan och tittar upp i himlen. Och vi äter, mycket och gott, så klart. Och vi pratar. Om livet, om jobbet, om zink och mycket annat.
Jag gick mot ljuset och ut på kalhygget alldeles intill och hann fundera på varför de lämnat några träd kapade till hälften och vad det var för konstiga läten från skogen. Jag klättrade upp på en stor sten och fick känslan av att sitta i fören på en stor båt. Jag lutade mig bakåt och slumrade till och väcktes av ett brak. Vad det var kommer jag inte få reda på och ungefär samtidigt hördes ett käckt tutande från annat håll och vi fick därmed förstärkning från Norpan. Luften fylldes av skratt och rusande bilmotorer. Och jag hoppade ner från stenen och gick tillbaka mot torpet och gruppen. Och browniemuffinsen.
Gulaschsoppan och Linssoppan, som klarat bilfärd inklusive gupp, puttrade hemtrevligt på spisen och vi hann med en tur i skogen igen. Några gick på svampjakt medan andra gick ut på kalhygget och satte sig på en stor stubbe och diskuterade det politiska läget.
Under dagen hade Torparfrun eldat i den fina bastun som blivit het som en bakugn när mörkret lagt sig. Vi pratar, bastar, svettas och dricker höstiga drinkar med lingon i. När vi blivit för varma svalkar vi oss utanför eller häller hinkar av det brunnskalla vattnet över oss.
Ute är kolmörkt och stjärnklart.
