0 Läs mer >>
Jag var ju på en minisemester i Stockholm med mina tre pojkar. Här lajjar Ville och Silas med kusinen Elsa så fin.
 
Äntligen fick jag se Madde, som jag inte träffat sedan 2009, och lilla Minnah som jag bara sett på kort. Det är alltid roligt när även ens vänner får träffa varandra och så har de dessutom var sin liten tös i nästan samma ålder.
 
Och på lördagskvällen blev det en rolig fest hos Lotta på Ekbacken.
 
Den här helgen blev extra lång eftersom vi även fick gå på fest på söndagskvällen. Ammes och Karins trädgårdsfest.
 
Alla hans mästerkockspolare var med och fixade maten. Här har vi grisen.
 
Här har vi tårtan. Och ett gäng glada lirare.
 

Helgen

1 Läs mer >>
Äntligen var det dags för fyraåringarnas kompiskalas. De bjöd tre tjejer och tre killar från sin dagisgrupp. Och det var precis lagom, för oss vuxna. I vår familj så kommer födelsedagarna nästan som en överraskning, varje år. Eller, vi vet ju när de fyller år och kan prata lite om det månaden innan, men sen blir det ändå alltid bråttom och inte speciellt genomtänkt. Inbjudan skickades ut per mail 4-5 dagar innan kalaset och visst handlade vi bakingredienserna dagen innan, men vad själva kalaset ska innehålla och bakandet och fixandet görs alltid precis innan gästerna kommer. Så idag har vi varit inne HELA dagen och städat och bakat. Jag såg genom fönstret att solen sken, men den fick allt göra det, bäst den ville för vi hade inte tid att titta på den. Killarna, alla tre,  som faktiskt har blivit superduktiga på att städa i sina rum, städade så att jag kunde komma åt och dammsuga och försöka fixa lite trevligt fast vi inte alls är färdiga med rummen. Storasyster fixade lekarna och pappan bakade.
 
Lite småstrul blir det alltid med lite av varje, bland annat storasyskon som gärna vill vara i centrum osv, så lekledaren uteblev och en annan surade på sitt rum. Så vi fick improvisera lite lekar. Tur att vårt hus är idealiskt för kurragömma, som jag älskar, så det hann vi med flera omgångar. Och jag tog mig en Power nap under det runda köksbordet med benen slingrade runt det enda bordsbenet. Perfekt. Men till slut var jag tvungen att ge mig tillkänna.
 
Och så fick vi en extrahand av en kompispappa som hjälpte till att servera saft och fylla på med strössel till kalasarna. Hans närvaro bidrog nog också till den trevliga stämningen. Så vi kan nog säga att det blev ett bra kalas, kanske ett av de bättre, trots bristfällig planering.
 
Och så fick jag skratta lite på kvällen. Medan fyraåringarna tog sitt kvällsbad passade de stora på att sno alla ballonger och vi skrattade tills det rosslade i lungorna. Oj, oj!
 
 

Kalas och ballongkul

7 Läs mer >>
 
 Ja, hur sammanfattar man den här veckan då? Extremt stressigt på jobbet på gränsen till ohållbart, extremt dålig sömn och precis när jag kände att jag kanske har tagit mig upp för berget och att det kanske, kanske, kanske går ändå och den klumpen som varit i magen i flera veckor kändes lite mindre och det såg lite ljust ut. Precis då. Det är torsdag eftermiddag och jag får ett samtal; Inbrott!? I vårt hus, som vi knappt har hunnit känna är vårt, ännu. Och tjuvarna var kvar i huset. Orka! Jag orkar då inte. Då kastar man sig på cykeln och åker raka vägen hem. Eller så gör man en inköpsorder som tar 20 min. Och sen åker man hem. Det gäller att prioritera.

Utanför huset camperade flera polisbilar och spårhundarna hade redan gjort ett bra jobb. En gömma med några av våra saker hade hittats. Det tog dock flera timmar innan polisens tekniker kom till platsen och ytterligare någon timme innan hen hade finkammat huset på spår. Och vi fick ju inte komma in innan de var färdiga. Så jag
vankade av och an utanför huset och konverserade poliserna och tittade in genom fönstrena. Ingen upplyftande syn direkt; alla lampor tända, alla skåpsdörrar öppna, i alla rum, grejer som ligger på golvet eller hänger ut genom skåpen.  Och att på flera timmar inte veta vad som faktiskt saknas och vad som finns kvar, var lite småfrustrerande.  Ju längre tiden gick och ju mer jag tittade, desto mer främmande kändes huset.
 

När jag först fick komma in i huset var jag så himla frusen efter flera timmar ute i dåliga kläder men sen tror jag att jag fick någon annan reaktion också för jag skakade helt okontrollerat i 5-10 minuter. Och det var som att komma in i någon annans hus. Glasskärvor och smutsiga fotspår överallt. Jag valde att behålla skorna på. Lukten i vår sovrumsavdelning där de härjat mest, kändes sunkig och främmande. Och vilken röra! Allt låg på golvet. Och runt huset fanns spår och väskor med diverse som tjuvarna hade packat ihop men inte fått med sig. Det är lite intressant hur man reagerar. Vi skrattade rått när vi såg att de packat ner ett gäng skitfula håliga jeans och ännu mer när vi såg att den gamla glöggen från 2004 saknades. Förstås saknades en massa annat också.

Vi försökte röja upp så gott det gick för vi ville inte att barnen skulle behöva se allt.  Vi pratade mycket om vad vi
skulle säga till barnen och att de förmodligen inte skulle våga sova i sina egna rum. Vi hämtade barnen långt efter läggdags och fikade lite och pratade om tjuvar och poliser. Alla var så trötta och somnade fint i sina egna sängar. Under natten var jag tvunget att tassa ut i vardagsrummet för att hämta något.I vanliga fall hade jag klivit upp utan att fundera och gått och hämtat det jag skulle men nu hade jag någon form av olustkänsla och var noga med att ta på mig morgonrocken, vilket jag aldrig brukar göra.
 
Fredagen passerade fullspäckad med jobb och byte av glas i altandörr.  Och på kvällen fylldes huset på av barn – egna och lånade för övernattning. Och allt kändes nästan som vanligt igen, speciellt när en av de egna smällde in i öppna spisen så glasögonen flög allvärldens väg och med en rejäl blåtira som minne. Och
alla barn somnade i sina egna sängar.
 
Efter närkontakt med spisen.
 
Tulpaner från snälla kollegor.
Min dotter sammanfattade det så bra idag när vi åt lunch på Erikslund dit vi åkt för att räta till glasögonen.

”Jag trodde att det skulle vara mycket jobbigare att få inbrott i sitt hus, men det känns faktiskt inte så jobbigt.”

 Visst har det inneburit en massa extrajobb och bökigheter, nycklar som fattas och låsbyten och vi går fotfarande runt och antecknar saker som fattas.

Vi hann ju med en fest i helgen också.

En av helgens höjdpunkter var förstås 40-års festen för mannen som jag inte ens lyckades fånga på bild.
 En av gästerna och värdinnan.

Toppar och dalar

0 Läs mer >>
 
Jag och Daniel i festkläder. Håll tillgodo, inte varje dag det händer.
 
 
Mingel innan middagen på fredagkvällen.
 
 
 

Folk på slott

0 Läs mer >>
När vi kom fram på fredagskvällen var brasan tänd och vi möttes av ett svenskt tapasbord. Små delikatesser i fina små skålar. Fantastiskt gott.
 
Var man än vände blicken fanns en fantastisk takkrona eller något annat fint att titta på.
 
Så mycket fina detaljer.
 

Mera slott

0 Läs mer >>
Hela helgen spenderade vi på ett slott. Ett slott perfekt för ändamålet nämligen ett bröllop. Slottet var väldigt gediget med bra materialval och många fina detaljer. Varje rum var unikt.
 
Vårt rum gick i turkost och mörkbrunt och hade så klart fin stuckatur i taket och en liten takkrona.
 

En helg på ett slott

0 Läs mer >>
Nu har vi testat om huset fungerar för tillställningar med både vilda barn och tama vuxna.
 
  Och vi kan konstatera att huset fick MVG. Julafton blev en heldag här med 14 personer och flera måltider. Allrummet på bottenvåningen som vi knappt hunnit inreda blev perfekt tillhåll för de vilda och vi andra kunde pusta ut på övervåningen. 
 
Först hade vi tänkt oss två separata bord, ett vuxenbord och ett barnbord i varsinn ände av vårt kombinerade mat och vardagsrum. Men kvällen innan julaftonen ändrade vi oss flyttade runt lite, så att vi fick ett långbord och granen fick flytta dit barnbordet stått. Med gott om plats för dans. 
 
 
 
 
Kalle Ankas julafton för barn och vuxna

Jul i huset