9 Läs mer >>
 
Ett år har gått sedan vi fick nycklarna till det här huset. På ett sätt känns det som alldelels nyss och på ett annat sätt känns det som oceaner av tid. Jag är ju lite otålig av mig och tycker inte att vi hinner göra allt vi skulle vilja göra och tycker oftast att vi inte har gjort något alls. Men när jag ser bilder så inser jag förstås att vi faktiskt gjort massor. Men massor finns att göra...
 
Jag minns också att vi tänkte att vi inte hade tillräckligt med möbler för att fylla upp huset. Och där kan jag säga att det det gick utan problem att fylla upp ett hus på 370 m2. HELT SJUKT vad mycket saker vi har! Hur är det möjligt?
 
 
Loella målar hyllorna i det rum som sedan blev hennes rum. Hyllorna som idag är proppfulla med saker.
 
Dörren målades och sedan golvet i klädrummet. Golvet som knappt syns idag, för att vi har så mycket grejer.
 
Silas och Ville flyttade in i sitt skåp.
 
Vi byggde en vägg i det stora vardagsrummet för att Ville skulle få ett rum.
 
Så här fint var vardagsrumsgolvet när det var nyslipat.
 
Jag får pirr i magen av att titta på tomma rum. Att flytta är nog bland det roligaste jag vet. Eller känslan precis innan man flyttar. Känslan av oändliga möjligheter. Känslan av att inte veta hur det ska bli. Känslan av att vara på väg. Den känslan. 
 
 
Om jag fick välja och om jag bara hade mig själv att tänka på skulle jag vilja flytta oftare, vartannat år skulle nog passa mig fint.

Ett år har gått

0 Läs mer >>
 
Det är inte färdigt men så här ser det ut nu. Vi har inte köpt något nytt utan bara använt oss av det vi har hemma. Vi fick prova oss fram lite innan vi hittade den optimala lösningen där allt skulle få plats. Sängen är ju ganska stor och otymplig men den rymmer faktiskt tre personer och kan fungera som förvaring av kuddar och överkast.
 
Det som var viktig var att det skulle finnas mycket golvyta till legolek och så ville vi att han skulle ha ett skrivbord och en bokhylla.
Som sagt har vi inte köpt något nytt utan tagit det vi haft och då blev det den här färgskalan. Grått, vitt, svart och orange. Pappelinamattan är lite för stor och är därför bara en gästspelare tills vi hittat en som passar. Ilon verkar nöjd trots att det inte blev ett djungelrum som han hade som önskemål.

Ilons rum

0 Läs mer >>
 
 

Om man kommer i vägen tidigt blir lördagen lång. Och det blev den. Det känns om flera dagar sedan jag stod i godan ro och fixade matsäck. För jag hade ju gott om tid. Men sen blir det alltid bråttom på något sätt. Loella skulle i väg på simträning och vi skulle följa med henne men stanna utanför badet och leka och ha picknick i lekparken.

 

Packa ihop det som är förberett, få med sig alla barnen. En vill vara hemma och leka med lego och två leker jaga och den tredje far omkring som en osalig ande och frågar efter saker i sista sekund. Skynda, skynda. Nu är det bara 20 minuter kvar tills simningen börjar. Ut i garaget för att packa i allt i cykeln. Inser att han den längsta i familjen, som befinner sig på ett plan över atlanten, inte alls hade fixat så att jag skulle kunna få ut min stora cykel utan besvär. Näh! Förutom de tre rullarna med staket och annat som blockerade vägen hade han visst lastat ut fyra stora kartonger ur bilen och ställt ovanpå en pall som stod och blockerade dörren. Gah! Lyfta, lyfta, lyfta. Bära, bära, bära. Stuva, stuva, stuva. Flytta, flytta, flytta. Får superkrafter av ilska och kastar den sista lådan som var tyngst åt fanders så hela lådan går sönder och allt rasar ut! Så!

 

Men nu går det att få ut cykeln. I med barnen, picknickkorgar och liggunderlag. På med alla hjälmar. Två barn i lådan fram, en på egen cykel och en på sparkcykel. Och så iväg! 150 meter senare har jag tre barn i lådan OCH en sparkcykel som jag inte lyckas fälla ihop handtaget på. Lagom till uppförsbacken. Om jag frös lite när vi cyklade iväg så har det ordnat upp sig nu. Vi parkerar framför badet tre minuter innan simträningen börjar. Men hon hinner. Klart hon hinner. Tre minuter är oceaner av tid. Glömt hänglåset hade vi också gjort.

 

Lekparken som inte ser ut att vara så rolig sysselsätter mina barn i över två timmar. Och vi är nästan själva där hela tiden. Förutom några mycket sällskaplig ankor. En av dem hoppade helt plötsligt upp i min famn och det var jag inte riktigt beredd på. Det är ju alltid roligt när det händer något oväntat. Den tjocka dimman som låg som ett lock över fjärden försvann och fram kom solen och värmen. Sen tog vi vägen förbi hamnen och Västerås Cablepark där det var tävlingar och vi stannade och åt glass. Cykelfärden gick sen ner på stan för att handla lördagsgodis och present till ett kalas. Vi parkerade utanför affären där vi handlat viktiga saker som en kletig låtsasbajskorv och några döskallar. När vi är nästan redo att åka hem, nu med ännu mera saker, så går det förbi en ilsken människa som sparkar till raden med cyklar så att alla fem som stod där rasade.

 

Lyfta, lyfta, lyfta, lyfta, lyfta och där längst ner ligger Loellas cykel. Så! Nu är vi redo att åka hem.

 

När vi väl kom hem var alla så himla trötta. Jag bara satt och stirrade framför mig, i en evighet kändes det som, tills det var dags att laga mat och skjutsa Loella till kalas. Barnen lekte inne. Ute sken solen fortfarande. Jag får alltid dåligt samvete när vi är inne och det är fint väder ute. Får alltid känslan av att vi har varit inne HELA dagen. Även fast vi varit ute hela tiden mellan 10-15.30.

 En lördag som kändes som två dagar; en heldag ute och en heldag inne. Och om jag var lite trött innan så är jag ännu mer trött nu. Men nöjd. God natt!

Långlördag

0 Läs mer >>
Nästa rum på tur att få nya lister är Ilons rum. Som vi har lånat som sovrum i några månader. 
 
 

Next

3 Läs mer >>
Och det tar sin tid. Sannerligen. Men nu har vi flyttat tillbaka in i vårt sovrum efter att ha bott i Ilons rum i flera månader medans vi lagt golv i alla fyra sovrummen uppe och hallen. Så  nu har vi nytt golv, nya tapeter, ny gardinskena och en jättefin ärvd byrå. I övrigt är det samma säng och omaka lampor. Det fattas lite saker som ska till. Det svarta sängbordet ska bytas mot något annat till exempel. Men nu känns det i alla fall som ett riktigt sovrum. Kanske det finaste jag har haft.
 
 
När man öppnar byrån doftar det av tvål eller något som man hade för att linne skulle lukta gott. Kan inte låta bli att sticka ner näsan där, då och då.
 
Och så här mysigt var det innan.
 
Det talar för sig själv. God kväll!
 

Det tar sig.

0 Läs mer >>
Jag kan inte så mycket om växter och trädgård men glädjs varje gång jag ser nya knoppar och ser fram emot att se vilka blommor som kommer. Och på södergaveln har det kommit massor av knoppar av okända blommor. 
 
Imorse såg jag att det kanske började närma sig. Men säg den lycka som varar. Mina yngsta små arbetare satt och plockade smultron så fint så jag passade på att hämta olivträdet som stått på framsidan.  Det tog kanske tre minuter. När jag kom tillbaka till gaveln var varenda knopp omsorgsfullt bortplockad. Inte en enda hade de lämnat kvar.   Nu sitter jag här med en massa bortplockade knoppar. Jag slutade räkna när jag började närma mig 40 stycken. Man kan bli matt för mindre.
 

Knoppar

0 Läs mer >>

Nu har det varit så mycket på agendan de senaste veckorna att jag inte haft tid att skriva. Eller tid att skriva det jag egentligen vill skriva om. Jag känner tydligt när det jag skriver om är något som jag vill skriva om eller inte. När jag försöker fylla ut och skriva typiska ”dagboksinlägg” så blir det liksom helt platt och i mina ögon ganska tråkigt. För att jag själv ska känna mig nöjd över det jag skriver måste det vara något som jag har funderat på eller verkligen vill dela med mig av. Någon form av engagemang från min sida behövs för att texten ska bli så som jag vill att den ska bli. Jag skriver ju för att jag själv tycker att det är roligt och för att det kanske ska roa någon annan också. Och det är just det jag har lite svårt att tro att någon skulle finna det intressant att läsa om mina vardagar. Nåväl. Nu tänker jag ändå skriva om just det jag tycker känns lite krystat och platt. Min vardag i allmänhet och denna lördag i synnerhet.

 

Maj är en helt galen månad kan jag bara konstatera. Uppvisningar och avslutningar varvas med skolgårdsfester, öppet hus på dagis, läger och stängningsdagar. För att inte tala om extraaktiviteterna på skolorna som kräver förberedelser eller speciella kläder. Självklart är det roligt att barnen får göra roliga saker och att som förälder få möjlighet att se vad barnen har lärt sig och åstadkommit, och träffa personal, föräldrar och barn, men man blir lite trött i sinnet. Senaste veckan har vi utöver jobb avverkat; Skolan stängd för ett barn, halvdags besök på ny skola, vårruset, öppet hus på dagis, skolgårdsfest där föräldrar ska vara funktionärer, två konserter på konserthuset, första fotbollsträning, avslutningsgrillning med idrottsförening, övernattningsläger med friidrott och heldags poolspel med fotboll och säkert något som jag glömt bort.

Fotbollen var ett litet sidospår som blev lite större än tänkt. Sonen I ska byta skola till hösten för att få gå i en skola nära där vi bor. För att han inte ska tappa kontakten med sina gamla klasskompisar tänkte jag att han kanske skulle prova på fotboll som båda hans ”bästisar” spelar. Sagt och gjort. Första träningen var på torsdagen, precis innan skolgårdsfesten, och där informerades om ”poolspel” som skulle äga rum på lördagen.  Och det ville han så klart vara med på så då fick vi lite bråttom att fixa skor, benskydd, strumpor och T-shirt. Och vem skulle följa med honom på det? Vi båda vuxna hade redan vår helg utstakad.

 

Så årets varmaste dag åker han, med en fotbollsträning i bagaget, på sitt första poolspel med tre matcher, utan någon av sina föräldrar. Lika glad och förväntansfull som han var när han åkte lika glad och svettig var han när han kom hem igen 6 timmar senare. Som tur var kunde han följa med sin kompis dit, men jag kände att jag inte riktigt fullgjort min plikt som fotbollsmamma. Förhoppningsvis får jag fler chanser. Jag hade i alla fall packat en rejäl matsäck som var uppskattad och där varje sak kom till användning, även handspriten.

 
 
 
Vi köpte nya trädgårdsmöbler för en vecka sedan. Lite småtypiskt är att vi visste vilka möbler vi skulle köpa innan vi åkte till IKEA, men när vi kom dit var det leverans först i september på det bordet vi ville ha. Så då stod vi där igen och skulle välja något helt annat. Så här blev det i alla fall. Har inte riktigt bestämt mig om jag är för eller emot.
 

Hela förmiddagen spenderade jag och de två små i trädgården. Vi rensade ogräs, hoppade i studsmattan och åt mat.

Här är en del av Rhododendronen som en flink lite kille hade klippt av med sekatören förra veckan.
Melon i farfars gamla indiantält.
 
 

 

 
Barnens farmor och farfar erbjöd sig att hämta småkillarna på eftermiddagen för att åka och bada, så helt plötsligt hade jag 45 minuter hemma helt själv. Så jag passade på att städa valda delar av huset bland annat råttboet nere i källaren.

Vi är väldigt glada för det här rummet där barnen verkligen har möjlighet att härja fritt. Och det gör de. Men det bästa är nästan att rummet har en dörr som går att stänga.
 

Maj

1 Läs mer >>
Idag har vi tagit bort två stora träd på vår tomt. Det blir ljust och fint, men också mer insyn. Så vi får se vad vi ska spendera nästa slant på. För så är det att bo i hus. Det finns alltid något som ska åtgärdas. Och alltid något att lägga tid och pengar på.

Träd

0 Läs mer >>
När jag kom hem från jobbet på fredagen såg gatan ut så här.

 

I övrigt har helgen gått till hemmafix. Igår köpte vi golv. Som nu ligger och ska torka i en vecka innan vi kan lägga det.

 

Idag har jag varit hemma och grejat i trädgården och under största delen av tiden har jag bara haft Ville som sällskap. Loella har varit hos en kompis och Ilon har lekt med grannen och Silas fick följa med farmor och farfar till stugan. Det var ju faktiskt hans tur nu. Det hade han inte glömt sedan han grät i min famn förra helgen när Ilon och Ville åkte med farmor och farfar till stugan. Desto gladare var han idag. Så det var jag och Ville idag. Pappan har åkt på ett tredagars-kundbesök.

 

Jag kan inte så mycket om trädgård och har inte riktigt koll på vad man ska göra och i så fall när det passar att göra det. Jag trodde till exempel att löven skulle förmultna, men när jag förra helgen såg att grannen krattade bort löv från planteringar och gräsmattan, så bestämde jag mig för att också göra det. Så igår krattade vi löv och bar undan grenar som jag hade klippt bort. Men jag fastnar alltid någonstans och glor och vet inte om jag skal klippa bort eller om det är något som man inte ska klippa bort. Och vad jag tycker är fint eller fult vet jag ännu inte riktigt heller.

 Ville filosoferar inne i trädet.

 

Inte varje dag och inte varje vecka, men med jämna mellanrum frågar han samma fråga - När ska vi åka hem till Solvändegatan? Det är nu fem månader sen vi flyttade och de två som jag inte trodde skulle minnas något från Solvändegatan är just de som frågar om det mest. När frågan kommer upp så pratar vi om att det här nu är vårt hus och hem och att det bor någon annan där vi bodde förut. Och så går det några veckor och så frågar han igen. Idag var en sån dag.

 

Strax efter att Ville ställt frågan om Solvändegatan kom Solvändegatan till oss, eller nästan i alla fall. Lite som i de här programmen där det kommer en ”nanny” åkandes och ska visa hur barnen ska tas så kom hon - min vän, tidigare granne, tillika trädgårdsexperten åkandes i sin lilla bil precis när jag stod där och kliade mig i huvudet. Så vi tog ett varv och hon kunde peka – klipp där, klipp där. Där växer syrén, där växer björnbär, där rosor, magnolia osv.

 

Och så fick jag en hjälpande hand till att göra en liten ommöblering och lyfta jord och flytta några smultronplantor till en pallkrage.

 

Vi är i ett litet mellanläge här i vår trädgård. Samtidigt som vi skulle vilja fixa fint så vet att vi inom en snar framtid ska dränera om hela huset vilket gör att det inte är någon idé anstränga sig allt för mycket utan vi får göra lite halvfint. Så nu har det blivit lite ”man tager vad man haver”. Jag gillar ju det i och för sig. Det blir mer sport när man är begränsad. Framför det stora fönsterpartiet var en rabatt dit vi igår lagt plattor som låg i en stor hög runt knuten.

 Det blev en provisorisk altan.

Här ska något planteras utöver smultronen.

Och så hann vi avhandla lite av det vi låg back på. Och Ville fick sig lite bus i soffan.
 
Jag passade på att plocka bort en massa krafs från dessa två skänkar som vi köpte när vi precis flyttat in i vår fina lägenhet på Östermalmsgatan för tio år sedan. Det syns att både barn och inbrottstjuvar har härjat i skåpen, då det är avskavt både här och där. Under ligger en stor Pappelinamatta, som jag inte vet om jag vill ha kvar eller om vi ska göra oss av med den.
 
 
Nu borde jag gå och lägga mig.
 

Helgen hos oss

0 Läs mer >>
 Som rubriken lyder har jag fixat lite i hallen. Vi satte upp klockan och spegeln som vi köpt och guldkrokarna som vi hittat någonstans.
 
Postfackshyllan är platsen för diverse grejer som mellanlandar i hallen. Synd bara att hyllorna är så låga att det enbart ryms barnskor. 

Hallfix

2 Läs mer >>
När jag kom hem från jobbet igår var alla fyra barnen i sitt arbetsrum och jobbade. Alla på sitt sätt. Men alla lika kreativa och effektiva.
 

Action

0 Läs mer >>
Jag hade en tanke när jag började inreda vårt ganska stora vardagsrum med matsalsdel. Och ofta har jag en tanke eller flera, men i slutänden går det ändå alltid åt samma håll. Det börjar oftast med att jag tänker att NU ska jag försöka begränsa antalet färger och kanske köra en mer sober och sofistikerad färgskala. Och så gör jag det. En kort stund. Sen går jag och glor och tycker att det ser ju för trist ut, att det fattas något. Och så lägger jag till en färg, och en till, och en till. Och vips så hade vi hela regnbågens färger där igen. Och då känner jag mig tillfreds igen. Så jag vet inte. Jag kanske måste ha färg för att vara glad.
 
Jag hade ju också ledsnat på våra orangea fåtöljer som vi haft i många år, eller i alla fall kombinationen med en svartvit kudde. Men så hade jag ju en ljusblå kudde och då kändes de lite roligare.
Några av de 19 kuddarna som jag beställde. Har nästan placerat ut alla utom fyra zebrakuddar i två färger.
TV-hörnan med den fina skalbaggekudden, och de andra också förstås. Men jag tror nästan att jag har ledsnat på de svarvita redan.

Glada färger

0 Läs mer >>
Det är ju skönt att komma  iväg och göra något på helgerna samtidigt som tiden verkligen behövs för att komma ikapp hemma och tillsammans med barnen. I helgen fick jag båda delar och lördagen känns nästan som två dagar. Förmiddagen spenderades ute i trädgården med två av barnen. Vi tog ut våra solblekta stolar och de klättrade i äppelträdet. Eftersom vi gick ut så tidigt kändes det som att vi fick en "heldag" ute.
 
 Halv tolv rullade jag ner till Stockholmståget och en timme senare mötte jag upp min syster och mamma och fick en "heldag" tillsammans med dem. Efter middagen hoppade jag på tåget tillbaka och var hemma 22.30. Och hann till och med säga god natt till ett av barnen. Två dagar i en liksom.
(Min mamma har på sig min sjal som jag köpte som 15-åring på vattenfestivalen och min "homecoming dress" som jag hade på bal i USA som 16-åring. Här slängs inga kläder minsann och går i arv i varv. Det gillar jag.)
 
Dumplings i små askar. De godaste hade vi redan ätit upp när jag plockade upp kameran.
 

Att trolla med timmar...

1 Läs mer >>
Igår hade vi en heldags städ- och fixardag. Vi hade hamnat efter på alla fronter så det var ett måste. Dels hade vi möbler som stod mitt i vardagsrummet och dels var det bara jäkligt stökigt och återbrukshögen hade vuxit sig allt för stor. Försökte involvera alla barnen så att de skulle kunna dra sitt strå till stacken. Men det var inte helt enkelt till en början. Men vi upptäckte iallafall att en av dem hade förmågan att städa. Så det ska jag vårda och uppmuntra.
 
Och så var det postfackshyllan som är tung som ett as och som vi har flyttat runt ett flertal gånger. Och varje gång jublar jag "här passar den perfekt!". Precis så känner jag även denna gång. Här passar den perfekt. 
 
 Nere i hallen.
 
Och här vid matbordet där hyllan stod tidigare står nu en 50-tals sideboard.
Jag måste bara hitta något fint att ställa på den och hänga på väggen ovan.
 
 
 

Här passar den perfek...

3 Läs mer >>
 
Man hade ju för f-n kunnat räkna ut med röven att jag skulle bli utelåst iklädd fläckiga långkallingar och Daniels 44or! Det vill säga gemene man hade kunnat räkna ut det. Men det kunde tydligen inte jag. Jag gick ut för att skaka leriga skor där leran torkat. Ställde dörren försiktigt på glänt. Skakar skorna och allt går enligt plan. Precis innan jag ska gå in igen ser jag en liten näsa som tittar ut och sen drar igen dörren med kraft. Fint. Daniel och Loella är på träning och beräknas komma hem om ungefär två timmar. Fint. Försöker knacka på dörren och be Ville hämta Ilon som sitter och tittar på tv. Jag hör hur han springer upp för trappen med små "nippertippesteg" och kommer strax ner igen med sin lilla skruvdragare som han fick i julklapp. Medan han skruvar på insidan försöker jag knacka igen och be honom hämta Ilon.  Blir lite full i skratt när jag ser minerna hos söndagsflanörer som passerar och önskar mig lycka till. " Nu ser det ut som att det står någon på insidan". Jo de gör det. Till slut vaknar Ilon till liv nere i den ljudisolerade bunkern och lyckas efter ett tag öppna dörren. 

Utelåst

2 Läs mer >>
Snart är det fullt. Huset alltså. Och det har bara gått tre månader. Vi flyttade från ett radhus som i och för sig var ganska stort för att vara ett radhus med sina 8 rum. Men det här huset är trots allt större ändå. Och nu har vi nästan fyllt upp det med möbler. Igår kom ett lass ärvda 50-tals möbler som vi ännu inte har placerat ut. Det lutar åt att det svintunga postfacksskåpet, som nu står på sin fjärde plats, får flytta på sig igen. Och denna gången ska det kånkas ner för trappen. 
 Och var vi ska placera den här pärlan, har vi inte bestämt. Loella har använt det som läxbord där det står mitt i allt.

Snart är det fullt