lustigkulla.blogg.se

 Vi har haft en riktigt vintervecka med allt man kan önska sig. Helt i onödan hade jag oroat mig för att det skulle vara snöfattigt. Det var det inte. Och det kom mer under tiden vi var där. En morgon när jag tog min lilla tur på längdskidorna låg det 15 cm nysnö.

 

Stugan var bokad sen ett år tillbaka och skidskola skulle ju några gå, det hade vi bestämt. Och det hade vi så klart även bokat i god tid. Eller nä inte riktigt. Kvällen innan vi åkte upp kom vi på att vi glömt boka skidskola så då fick vi lite bråttom. Självklart fanns det inte plats i varken den grupp vi ville ha eller den tid vi ville ha. Vi ville ha tid klockan nio på morgonen då även kusinerna skulle gå men fick en tid klockan 10.45 istället. Men skam den som ger sig. Första morgonen var vi på plats strax innan skidskolan började och lyckades snappa åt oss en tid som någon precis hade avbokat.

 

Skidsemester är ju roligt och härligt, men också mycket logistik som ska klaffa. Bara att få alla startklara med overaller, vantar, mössor, skidor, matsäck etc är en hel cirkus i sig.

 

Förra påsken blev Ville magsjuk. Det slapp vi denna gång. Men istället fick vi ta itu med två lösa tänder. Silas och Ville kan ju vara väldigt vilda när de känner för det. Just den här stunden kände jag mig som hunden pluto som jagar ekorrarna Piff och Puff i granen. Eller som Kalle Anka när han ska filma kolibrierna och den där hackspetten eller vad det nu är för fågel som tittar ut här och där. Upp och ner, över soffan, under soffan framför soffan och så hoppade Ville och missbedömde något och landade med tänderna i bordet. Båda blev sneda och lösa och det var blått och eländigt ovanför båda tänderna. Men tänderna satt kvar. Och nu får vi se hur det blir framöver om den ena måste dras ut eller inte.

Men det är ett under att de inte gjort sig mer illa genom åren, så vilda som de har varit och fortfarande är.