Söndagen som vände
Ännu en fullspäckad helg till ända. Halva lördagen fylldes med jobb och andra halvan med besök av ytterligare en av mina bästa vänner och en 40-års fest.
Ibland känner jag mig svältfödd på nära vänner och att det går för långt mellan besöken och plötsligt har jag haft besök av två av mina närmaste vänner på en och samma vecka. Och så toppa det med ett cocktailparty
för en 40-åring som strålade likt en filmstjärna.
Och så var det söndag igen. Söndagar är ingen favoritdag i min värld. Vi har två barnaktiviteter varje söndag. Först har Loella och Daniel friidrott på morgonen. De är oftast hemma till lunch. På eftermiddagen har Ilon simskola. Förmiddagen är således reserverad för mig och våra tre rörliga killar. Och jag upplever det som ganska jobbigt att få till. Har vi tur kommer vi ut med lugnet i behåll. Händer sällan. Igår var inget undantag. Men sen hände det som jag hoppas kommer att ingå i våra söndagar framöver.
Innan vi flyttade hade jag i en slags önskedröm tänkt och önskat att det skulle kännas precis som det gjorde igår när jag kom ut med killarna. En timmes inferno med påklädning skulle ge belöning. Svetten och irritationen försvann i takt med att jag insåg att vi var och en faktiskt kunde hitta sysselsättning.
Hur blir man vän med sin trädgård? Jag törs inte ropa "hej", ännu men jag tror iallafall att vi har etablerat en första kontakt. Och jag hoppas och tror att det är som med människor; det finns få som man inte kan hitta något positivt hos.