Kung Markatta
Idag på eftermiddagen var jag, Loella och Ilon på teatern och såg "Kung Markatta".
Men innan vi kom oss dit var det först osäkert om biljetterna fanns kvar och Loella som pga av en miss i kommunikationen var på Erikslund shopping med en kompis och Ilon sa att han absolut inte ville följa med på teater, att han mycket hellre ville vara hemma och bygga lego.
Men vi kom iväg, men jag hade god lust att vända efter 200 meter när båda barnen bara kivades och surade hela promenaden dit. Vi kom i alla fall i tid, bokade fika till pausen och hittade våra platser. Jag befarade det värsta med julkrubban i domkyrkan i färskt minne. (Ilon satt och tutade i ett sugrör konstant och hotade med att resa sig upp och gå ut om jag inte fixade fram en sax omedelbart till honom. Varannan minut väste han i mitt öra "ge mig en sax, NU!")
Men när de tre minuter in i föreställningen sjunger en kort snutt av "what does the fox say" varpå Ilon gapskrattar, så kändes det som att vi hamnat rätt, för en gångs skull.
Följde uppmärksamt varje steg på scenen. Och gapskrattade, ibland.
Fika i pausen var ju också mysigt.
Så vi kan konstatera att det var ett trevligt besök på teatern denna gång. Men inte är det lätt att behaga sina barn alla gånger.