Ett år har gått sedan vi fick nycklarna till det här huset. På ett sätt känns det som alldelels nyss och på ett annat sätt känns det som oceaner av tid. Jag är ju lite otålig av mig och tycker inte att vi hinner göra allt vi skulle vilja göra och tycker oftast att vi inte har gjort något alls. Men när jag ser bilder så inser jag förstås att vi faktiskt gjort massor. Men massor finns att göra...
Jag minns också att vi tänkte att vi inte hade tillräckligt med möbler för att fylla upp huset. Och där kan jag säga att det det gick utan problem att fylla upp ett hus på 370 m2. HELT SJUKT vad mycket saker vi har! Hur är det möjligt?
Loella målar hyllorna i det rum som sedan blev hennes rum. Hyllorna som idag är proppfulla med saker.
Dörren målades och sedan golvet i klädrummet. Golvet som knappt syns idag, för att vi har så mycket grejer.
Silas och Ville flyttade in i sitt skåp.
Vi byggde en vägg i det stora vardagsrummet för att Ville skulle få ett rum.
Så här fint var vardagsrumsgolvet när det var nyslipat.
Jag får pirr i magen av att titta på tomma rum. Att flytta är nog bland det roligaste jag vet. Eller känslan precis innan man flyttar. Känslan av oändliga möjligheter. Känslan av att inte veta hur det ska bli. Känslan av att vara på väg. Den känslan.
Om jag fick välja och om jag bara hade mig själv att tänka på skulle jag vilja flytta oftare, vartannat år skulle nog passa mig fint.
